I förra veckan fortsatte vi med byte av fasadklädsel på villan i Kålltorp.
Den västra sidan (vänster i bild) gjorde vi i vintras. Nu är det dags för södersidan. Plåten skall väck, gamla panelen skall väck, ny panel skall på målad i orginalkulör. Nya fönster i orginalutförande ist för de nuvarande perspektivfönsterna.
Ställningen är på plats, vi är redo att börja riva plåt!
Efter ett intensivt rivande av plåt och panel och gammal vindpapp klär vi huset med 12 mm Huntonskivor. Mest för att hindra vind att tränga in i huset och skapa drag. Men det isolerar också en smula.
Här en intressant detalj på kunnigt byggande från förr gällande avbäring ovanför fönster. Den snesågade liggande plankan vilar på en liten klack i den stående intilliggande plankan. Denna lilla klack bär hela lasten ovanför fönstret. Och med tanke på att huset är över 10 m upp till nock så är det fascinerande vad starkt trä är om man använder det rätt.
Efter Huntonskivor är det dags för vindduk. Vinddukens funktion är som namnet skvallrar om till för att stänga ute vind och drag in i huset. Så lite onödigt med tanke på Huntonskivorna kan tyckas. Men då slipper vi tejpa Huntonskivornas skarvar och dessutom tror vi inte på den där tejpen. Det sägs att den skall hålla i 50 år. Men hur vet man det? Det var bara några år sedan den började användas. Dessutom bygger vi för att det skall hålla längre än 50 år. Huset är byggt tidigt 40-tal. Det är alltså redan minst 80 år och bakom fasaden är det i perfekt skick.
Härligt att få avsluta veckan med att avsluta ett kapitel: vindduken satt och all spikläkt, gran 28×70, är satt. På måndag börjar vi panela med breda fina furubrädor från såg i Värmland, grund och mellanstrukna med Wibo linoljefärg
Så var det dags för att sätta panel. Vi kollar brädorna noga. Letar efter möjliga framtida sprickor och kvistutslag. Vi väljer alltid om möjligt rotändan ner eftersom den är mest kådrik och därför klarar väder och vind bäst. Det finns en del äldre snickare som gör tvärtom med idén om träet minns sin kapilärsugande förmåga och därmed skulle det finnas en tendens för vatten att lättare stiga nerifrån och upp såsom trädet en gång vuxit. Men vi tror mest på rotändan ner ändå. När man tittar på äldre fasader är det ofta längst ner det är som sämst.
Vår banderoll med västerfasaden vi bytte i vintras samt söderfasaden vi arbetar med nu i bakgrunden.
Nu skall perspektivförnstren ut.
Fönstret är ute och väggen är avlastad med 45×220 regel eftersom de nya fönstren som skall in är större än de som satt och därför har vi sågat bort den tidigare bärande konstruktionen.
Anders och Ricard i färd med att inifrån göra fönsterhålet större.
Vinduken tejpas fast mot karmen för att undvika drag.
Panelen är nu klar och alla fönster bytta. Dags för lockläkt. Det är lockläkten som håller panelen på plats och spikas med 4-tum. Förborras för att minska sprickbildning. Panelen hänger med rätt så få 3-tum spik. Vi undviker att spika för mycket i panelen för att minska spänningarna i virket. I detta fall spikas panelen i varannan spikläkt, dvs på cc 120 cm. Medan lockläkten spikas i varje regel.
Första överblecket på plats. Blecket består av en plåtbeklädd ”keps” med fodret skruvat i överkant av det plåtbeklädda träbleckett. Mellan plåt och trä ligger en remsa takpapp för att kondensen under blecket inte skall skada träet. Och därmed inte heller blecket. Bleckett är instucket bakom panelen så att inget regnvatten kan ta sig in.